Jaha, det här var ju jävligt kul. Thanksgiving är här och varenda jävel har lämnat stan, typ. Jag sitter i min tomma lägenhet och tänker att ensamhet ändå inte är samma sak som frihet (även om jag nu visserligen är fri att spela Olatunji på vilken volym jag vill). Tidigare i höst såg jag fram emot att fira högtiden med Nina, som jag kände i Shanghai, och hennes familj i LA men hennes morsa ligger på sjukhus blev det ingenting med det. Nähä.
Inte för att jag bryr mig, men det är mulet och regnigt ute. Igår tvingade jag mig in till stan för att köpa ett par nya skor, då det hade visat sig att mina kinesiska Nikekopior läckte som två såll. På vägen hem laddade jag upp med matvaror tillräckligt för att inte lämna hemmet under hela långhelgen. Varje skratt på bussen var en pil i bröstet; varje affärsbiträdes "happy thanksgiving!" en direkt förolämping.
torsdag 27 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)