tisdag 23 mars 2010

Fler härliga minnen

Några dagar senare började skolan. Jag satt i en metodkurs som jag i princip hade bestämt mig för att hoppa av men som jag snart fick anledning att stanna kvar i. Bredvid mig satt nämligen en ganska söt brunett och tack vare föreläsarens uppmaning att bekanta oss med grannen fick jag tillfälle att prata med henne. Hon hette Megan och hade precis kommit hem från Barcelona.

På eftermiddagen såg jag henne igen. Vi läste båda kursen ”Globalization and Resistance”, som inte var så mycket en akademisk kurs som en megafon för föreläsaren Bill Robinsons revolutionära marxistiska idéer. Ryktet sa att han ibland höll sina föreläsningar iklädd en Sandinist-uniform som han hade fått under sin tid hos gerillan. Mr. Robinson förde inte bara en hård linje mot det globala kapitalet utan även mot dåligt uppförande i klassrummet.”Om ni skickar sms eller använder er dator för något annat än att föra anteckningar kommer jag att sparka ut er”, sa han. ”Jag kommer att skämma ut er inför alla andra, för ni ska inte slösa er tid här inne. Högre utbildning är inte ett privilegium; det är ett ansvar.”

Några rader framför mig satt Megan och såg snygg ut. Hon sjönk ner i sin stol och lade upp benen på sätet framför. Den ställningen gjorde henne ännu mer attraktiv. Hon såg soft, avslappnad ut. I pausen frågade jag vad hon tyckte om vår föreläsare.
- Han är så intressant! sa hon.
- Ja... men kanske inte så nyanserad.
- Jaja, han är ju galen, det vet jag, det får man räkna med.

På torsdagen var nästa föreläsning i metodkursen. Det fanns bara några få lediga platser i salen men en av dem var precis bredvid Megan. Jag slog bort impulsen att ta första bästa plats och trängde mig fram till henne. Föreläsaren dröjde precis lagom länge för att vi skulle hinna småprata lite utan att få slut på samtalsämnen. Efter föreläsningen fortsatte vi vårt samtal.
- Vill du hitta på nånting senare? frågade hon mig. Varannan torsdag har de en konstrunda nere i stan; man går runt till olika gallerier och kollar. Jag tror att det är ikväll.
”Helvete vad trist” tänkte jag, även om jag blev glad åt initiativet. Dessutom var jag inställd på att se vicepresidentdebatten på kvällen.
- Mmm, det låter kul, sa jag, men är det inte debatt ikväll? Jag är sugen på att se Sarah Palin...
- ... skämma ut sig totalt?
- Ja, precis.
- Ja, det är klart. Men man kan alltid se den sen.
- Vi kan höras sen så får vi se, sa jag och tog hennes nummer.
- Okej, ring mig vid halv sex-tiden.
Därefter kände jag ett behov av att snabbt ta mig därifrån för att inte riskera att klanta till det. Jag gjorde en hastig sorti och gick hemåt, på ett strålande humör. ”Det var ju ingen konst att fixa brudar i det här landet”, tänkte jag. Men så jävla lätt var det ändå inte, skulle det visa sig. Klockan halv sex ringde jag, men hon svarade inte. Förbryllad väntade jag på att hon skulle höra av sig utan att något hände.

På tisdagen frågade jag henne vad som hade hänt.
- Du, eh, vad hände med dig i torsdags?
- Jaha, nej jag jobbade då.
- Aha okej...
Sedan frågade hon:
- Ursäkta vad var det du hette igen? Med det nålsticket punkterade hon mig. I fortsättningen kände jag mig alltid underlägsen i hennes sällskap och våra konversationer skulle aldrig bli lika avslappnade som förut. Jag stötte på henne när jag var i stan för att se Ahmad Jamal. Hon och en kompis skulle på bio.
- Vad ska ni se? Frågade jag.
- Vicky Christina Barcelona.
- Jaha... jag står inte ut med Woody Allen.
- Okej... Jag har bott i Barcelona så jag hade tyckt den skulle vara kul att se.
- Mmm, det är klart...
- Vi måste nog gå nu, sa hon. Hejdå.
- Hejdå.

***

Kvällen när Obama blev vald till president var jag på en utomhusfest i Isla Vista. Jag stod lutad mot en bil med en Becks i handen när två tjejer kom in från gatan.
- Tjena, tjejer, sa jag.
- Hej, sa en av dem, den snygga. Säg grattis till mig, jag fyller 21!
Jag gratulerade henne och vi presenterade oss. Den snygga hette Cat. Tjejerna hade inget att dricka så jag bjöd på min flaska. Cat tog tag i sin tröja som för att torka av öppningen.
- Tack så mycket för att du utgår ifrån att jag har herpes, sa jag, den mest vidriga av alla könssjukdomar.
Hon skrattade, och fortsatte att skratta åt allt jag sa under kvällen. Snart hade vi tagit oss upp på ett hustak. Där satt vi i den ljumma natten och tittade på stjärnhimlen medan vi skickade en flaska Jack Daniel’s mellan oss. Runtomkring oss hörde vi spridda skaror med folk som firade Obamas seger. Det låg förändring i luften; jag tänkte att den kanske även skulle gälla mitt eget torftiga (sex)liv. Men precis som med Obama skulle förhoppningen visa sig naiv och förhastad. Cats telefon ringde och bröt förtrollningen. Snart hade hon glömt bort mig och var på väg ner för att gå någon annanstans. Jag hängde på. Hon skulle gå, sa hon. Jag följde henne till gathörnet och svängde sedan av hemåt.

Jag bestämde mig ändå för att leta upp henne på facebook efteråt. Tack vare hennes ovanliga förnamn var det inte så svårt. ”Nu när du är 21 borde vi gå ut och ta en drink tillsammans”, skrev jag till henne. Hon svarade att hon gärna hade gjort det om det inte var för att hon bara hade skämtat om att hon fyllde år. Strax därefter blev hon tillsammans med någon annan kille som hon i fortsättningen fyllde sitt statusfält med passionerade kärleksförklaringar till.

***

En kväll gick jag för ovanlighetens skull ut med min lägenhetskamrat Brian. Inne på klubben kom vi snart ifrån varandra men i gengäld träffade jag min odrägligt självgoda kurskamrat Roberto från Mexiko. Han var inte min favoritperson men jag var ändå glad över ett bekant ansikte i ett rum med främlingar. ”Kom, vi drar till dansgolvet”, sa han och ledde vägen. Där fanns en balkong där de som kände sig extra exhibitionistiska kunde hålla till. Roberto svingade sig upp och jag följde efter. Direkt hittade han någon het brud att dansa med. Själv stod jag mest och såg dum ut så jag hoppade ner igen. Den spanska musiken började gå mig på nerverna så jag trängde mig ut från dansgolvet och sökte mig upp till tredje våningen. Där var det lugnt och tyst och helt folktomt sånär som på en soffa där det satt ett par småtjejer: en latinamerikansk och en söt blondin. Jag tittade på dem men kom inte på något att säga. Situationen började bli ansträngd och det var nära att jag vände om och gick ner igen. Tack och lov öppnade någon av tjejerna munnen och räddade mig med ett ”hej”. Dolly hette latinamerikanskan och den söta blondinen hette Lauren. Hon var magiskt söt, kan jag tilläga, åtminstone just där och då. Båda två var förstaårsstudenter, alltså 18 år, och verkade lite imponerade över att jag både var äldre och från Europa. Medan jag pratade strålade Lauren mot mig med sitt barnsligt förtjusta leende och fick mig alldeles knäsvag. Då och då gick hon till en spegel och rättade till sitt hår och sin lilla turkosa klänning, vilket jag tolkade som ett gott tecken. Så småningom gick vi alla ner för att dansa. Nedanför trappan stötte jag på Brian igen och presenterade honom för tjejerna. Innan vi gick och dansade behövde han gå till toaletten. Jag följde med honom och där inne delade vi upp bytet. Brian var sugen på Dolly, vilket passade mig utmärkt. Men ute på dansgolvet råkade vi båda hamna bakom fel tjej och sedan började den i USA så vanliga grind-dansen, där tjejen på ett närmast oanständigt sätt trycker sig mot ens skrev. I Sverige hade det tolkats som en otvetydig sexuell invit men i USA betydde det knappt mer än en handskakning – en kulturell skillnad som flera gånger förvirrade mitt stackars huvud. Dolly gned sig mot mig; under tiden tittade jag på Lauren och föreställde mig att det istället var hennes nätta kropp som rörde sig framför mig. Ett par låtar in i dansen bestämde sig tjejerna plötsligt för att gå.
- Vart ska ni? frågade jag förvånat.
- Vi ska hem.
- Inget telefonnummer?
- Det behövs inte, vi kommer att ses på campus.
- Det kommer inte att hända, sa jag. Efter min erfarenhet med Joey visste jag att man inte alls stöter på varandra på campus.
- Jodå, sa de och gick därifrån.

Till min stora förvåning mötte jag faktiskt Dolly någon vecka senare på campus.
- Jag sa ju att vi skulle ses igen, sa hon.
Vi pratade lite och efteråt lade jag till henne på facebook. Jag hade försökt adda Lauren dagen efter vårat möte, när min inre syn helt upptogs av hennes leende. Tyvärr gick det inte den gången eftersom ungefär hälften av alla tjejer i Kalifornien har hennes förnamn, och Dollys namn hade jag inte lagt på minnet. Dolly var listad som i ett förhållande, vilket gjorde att jag utan att vara oartig kunde fokusera på Lauren. Visserligen antydde, eller snarare angav, hennes profilbild att hon också hade pojkvän men det valde jag att bortse ifrån. Jag skrev en hälsning till henne och påpekade att jag kom ihåg henne som blond men att hennes hår på profilbilden såg mörkare ut. Hon skrev tillbaka att hon visserligen hade blont hår men att det var ”dirty blonde”. Jag svarade att jag gillade ”dirty blondes”, och på det spåret fortsatte jag. Sedan följde en retsam utväxling av meddelanden som i korta drag gick ut på att jag tyckte att vi borde träffas medan hon talade om för mig att det här minsann var en dans och att jag fick fortsätta dansa om jag skulle få vad jag ville ha. Det var kul medan det varade men ledde, föga förvånande, aldrig någon vart. Jag och Brian åkte tillbaka till samma nattklubb en annan gång, när jag var stenad bortom all vett sans. Dolly och Lauren var inte där, men det kanske var lika bra det.

***

Terminen nådde sitt slut och jag befann mig snart i Washington, D.C. utan att ha fått se mycket till action. Visserligen fick jag hångla med någon tjej under jullovet i Nashville men då kunde jag inte riktigt uppskatta det eftersom jag samtidigt stod och sneglade mot Dale. Jag ville se om min upphookning med en annan tjej skulle framkallade någon reaktion hos henne. Det gjorde det inte.

Men en kort tid efter att jag hade kommit till D.C. var jag på en latinamerikansk nattklubb där jag träffade en ganska het colombiansk tjej som hette Mary. Hon verkade precis ha stigit av båten för hennes engelska var knappt förståelig. Jag charmade henne med hjälp av några spanska fraser och låtsad nyfikenhet på vad det nu var för dans hon höll på med. Hon började ivrigt att lära mig stegen och det dröjde inte länge förrän hon hånglade upp mig. Som den senorita hon var hade hon ett eldigt temperament. Ena stunden kysste hon mig, nästa stund skällde hon ut mig för att jag hade druckit upp hennes drink och beordrade mig att köpa en ny. När jag kom tillbaka stod hon och pratade med en annan man.
- Det här är min chef! sa hon entusiastiskt.
Chefen verkade inte alls lika förtjust över att träffa mig. Jag ledde bort Mary till avskiljt ställe där vi kunde fortsätta att hångla. Jag tog hennes nummer, men just som jag knappade in de sista siffrorna drog chefen bort henne och sa att det var dags att gå. Jag skrattade åt situationen och följde efter för att få resten av numret. Språkförbistringen mellan oss gjorde det svårt att uppfatta vad hon sa så jag lämnade över luren till henne. Chefen drog iväg med henne allt snabbare. Hon lämnade tillbaka telefonen och bad om ursäkt för att hon hade råkat trycka på fel knapp. Jag skulle just fortsätta att följa efter när telefonskärmen lystes upp av ett nytt sms. ”New text message from Dale”, stod det. I mitt tillstånd just då tänkte jag att hon skrev för att meddela att hon äntligen hade insett att hon älskade mig. Jag rördes vid tanken och tog ett djupt andetag. Andaktsfullt öppnade jag meddelandet. Dale skrev att hon hade sett en kille som såg exakt ut som Kevin Bacon.