The spin zone

Jag undrade hur Fox News skulle presentera nyheten att Colin Powell ställer sig bakom Obama. Såhär gjorde de det: ett kort inslag från Powells framträdande och sedan en uppföljning med ett läsarbrev från en kvinna som tyckte att eftersom Powell var en del av Bushadministrationen borde den här utvecklingen göra att Obama, och inte McCain, nu är den som står närmast Bush. "Interessant!" säger nyhetsankaret innan hon går vidare till nästa inslag om hur Obamas skattepolitik hotar Joe the Plumber.

Den stora frågan

I skuggan av den politiska retoriken försöker experterna reda ut valkampanjens avgörande fråga: kommer en demokratisk valseger att höja Joe the Plumbers skatt?. Omständigheterna är oklara, skriver den politiska granskaren Politifact om konversationen där Joe the Plumber (eller enbart "Joe", som McCain numera kallar honom) frågade Obama om vad demokraternas skattepolitik skulle göra för den rörmokarfirma som Joe funderade på att köpa . Det framgår inte exakt vad Joe syftade på när han sa att firman tjänade $270 000 - 280 000 om året, och därmed skulle bli en måltavla för skattehöjningar. Om det var nettovinsten han menade skulle Obamas skattepolitik mycket riktigt höja Joes skatt, från 36 till 39 procent på beloppet över $250 000. Om det däremot var bruttovinst som avsågs skulle en demokratisk seger istället innebära en skattesänkning. Politifact påpekar att en rörmokarfirma som drar hem en nettovinst på $270 000d skulle behöva vara "extremt framgångsrik". Tax Policy Center beräknar att runt två procent av USA:s egenföretagare skulle få höjd skatt med Obamas politik. På grund av osäkerheten i fallet går det inte att avgöra huruvida Joe skulle komma att tillhöra den gruppen eller inte. (Eftersom Joe har kvarskatt på 11 000 dollar är det dock troligt att en demokratisk seger skulle ge honom sänkt skatt i vilket fall som helst.) Obama svarade Joe att även om denne skulle tillhöra skattehöjningsskategorin skulle en progressiv skattepolitik ändå kunna ha en positiv inverkan på rörmokarens ekonomi; skatteförslaget innefattar nämligen sänkningnar för låginkomsttagare som skulle ge fler människor råd att anlita hans tjänster. "When you spread the wealth around, that's good for everybody", avslutade Obama sitt resonemang med. Den repliken snurrar nu för fullt hos McCain-kampanjen som ett bevis för att Obama politik bör benämnas med S-ordet, socialism.

Om Joe the Plumber verkligen kommer att kunna köpa den rörmokarfirman han har ögonen på är ett annat osäkerhetsmoment i den här frågan. En Youtube-användare skrev frågan om hur Joe, med en årsinkomst på $40 000, skulle kunna kvalificera sig för ett lån att köpa en firma som går med $270 000 - $280 000 i vinst om året. "Sounds like he's looking for a subprime loan", står det i kommentaren. Om lagstiftarna drar några lärdomar från finanskrisen kan ett sådant bli svårt att få i framtiden. Att Joe dessutom saknar rörmokarlicens kan ytterligare försvåra saken. Under omständigheterna kanske Joe the Plumber helt enkelt bestämmer sig för ge upp sin karriär som rörmokare och skaffar sig ett eget program på Fox.

The Alfred E Smith Memorial Dinner

Jag vet inte hur bra koll ni i Sverige har på valkampanjen - ni kanske inte ens vet skillnaden mellan Joe Sixpack och Joe the Plumber - men den som är insatt kan ha stor behållning av McCains och Obamas tal på the Alfred E Smith Memorial Dinner, ett välgörenhetsevenamang där kandidaterna ägnar sig åt komik istället för the usual politickin'. Själv har jag kollat CNN till i princip varje måltid så om ni undrar bakgrunden till något av skämten är det bara att fråga. Visas det här i Sverige? Annars kan ni kolla här:

McCain del 1, McCain del 2
Obama del 1, Obama del 2

Alltså, hur soft är inte Obama?

Ahmad Jamal

Först och främst måste jag erkänna att Idris Muhammad inte var med på koncerten, i motsats till vad jag hade inbillat mig själv och andra. I verkligheten hade Ahmad Jamal med sig en yngre förmåga vid namn James Johnson III på trummor. På bas hade en annan ung kille vid namn James Cammack. Trion var utökad med slagverkaren Manolo Badrena, känd från Weather Reports Heavy Weather, där han bland annat bidrog med skip-låten Rumba Mama.

Det säger sig självt att det var en fet koncert, om än aningen återhållen.

Under första låten höll Manolo Badrena en låg profil. Hans ena hand strök försiktigt över congatrummorna, medan den andra klappade på koklockorna. Så vände sig Ahmad Jamal om och pekade mot honom, och då gick han igång. Han började nu lägga kraft bakom slagen. Uppmuntrad av Ahmad Jamal tog han med ena handen också upp en trumstock och gick in i ett första solo. Mestadels höll sig dock Manolo Badrena på sin kant, men då och då inflikade han ytterligare slagverksolon. Som bäst var koncerten när trion fick fritt spelrum. (Bandet var av någon anledning listad enbart som Ahmad Jamal Trio.) Fokus låg mestadels på melodierna, men ibland drog Ahmad Jamal iväg i hastiga improvisationer, uppbackade av James Cammacks basgångar och James Johnsons bebop-snabba cymbalspel.

Tittade man åt Manolo Badrenas håll kunde man se honom spela tamburin, skaka maracas eller dra handen genom en eller annan vindflöjel. Ibland vevade han en vindsnurra över huvudet eller lät fingrarna stryka över en samling snäckskal han hade hängande vid mikrofonen. Vid ett tillfälle tog han upp en näsflöjt och blåste ett par toner. Vissa läten åstadkom han med munnen. En av märkligaste instrumenten han hade i sitt förråd var minitrumman - knappt synlig från där jag satt - som han då och då höll upp till mikrofonen och slog sina fingrar emot.

Till min stora besvikelse tilläts jag inte att fotografera i lokalen. Åtminstone inte av mannen bredvid mig, som brusade upp när att jag tog den första bilden. "Varför går du inte ut i gången om du vill hålla på och leka runt?" frågade han mig. Här är i alla fall vad som fastnade på plåten: