Jag har en god vän som lever efter den vettiga principen om att allt är lugnt så länge man får knulla åtminstone en gång per år. En generös regel kan tyckas, särskilt eftersom den inte anger att det måste vara med en ny tjej varje år (”som tur är räknar jag inte så”). Ändå bör den inte underskattas; Gud vet att jag har fått jobba hårt hittills i år för att försöka efterleva den. Ni som har följt min blogg har fått några ledtrådar; resten av isberget har jag länge tänkt redogöra för, men har inte haft tid; kvalitets- och därmed tidskraven på den här bloggen har ju trissats upp till orimliga proportioner, något jag strax tänker åtgärda, plus att jag dessutom har haft en annan blogg att tjäna. Hursomhelst, tillbaka till ämnet: 2009 har varit magert. Därför är det nu med stor lättnad som jag kan meddela att årets plikt är uppfylld, och att jag därför kan, och kommer att, slappna av under resten av tiden fram till nyår. Till på köpet ordnade sig saken utan att jag (åtminstone i bildlig mening) lyfte ett finger, vilket alltid är trevligt.
Det hade varit kul att ge er lite info om bruden ifråga, men tyvärr är min kunskap rätt begränsad. Jag vet varken hennes namn eller under vilket årtionde hon föddes. Eventuellt kallades hon för ”C” av sina kompisar, så jag kör på det; det låter bloggigt och bra. Jag träffade henne i fredags på den sena bussen hem från stan. Hon satt på platserna bredvid mig med sina kompisar och sin syrra. Ganska söt var hon. Visserligen var syrran hetare, men c’est la vie. När jag steg av lade hon sin arm omkring mig, och saken var avgjord. Vi följde resten av hennes kompisgäng hem till dem. En lång jävla promenad var det, hela vägen från Embarcadero del Mar och Pardall till slutet av Trigo. Jag och C gick en bit bakom de andra. Emellanåt stannade jag och hånglade upp henne mot närmaste bil. Vi fortsatte till nästa nivå på soffan hemma hos henne, och det var soft. Testade att dra henne lite håret också, vilket hon verkade gilla så det greppet ger jag kanske en fast plats i repertoaren.
När jag vaknade nästa morgon var hon inte kvar på soffan. Några av hennes kompisar hängde i rummet så jag pratade lite med dem och frågade:
- So, is...um she upstairs?
- Yeah, svarade en av dem.
- Okay, maybe I’ll go up and say bye.
- She’s passed out.
- Oh okay…I’m thinking maybe I should get her number. You got it?
- Um, I don’t know…She’s more of a one night-type of girl.
- Oh, really? skrattade jag.
- Yeah, skrattade hon tillbaka.
- All right. Well, bye then, sa jag och började röra mig därifrån.
Det hängde en lapp på insidan av ytterdörren; för ett ögonblick övervägde jag att skriva mitt nummer där, så att det åtminstone skulle finnas en teoretisk chans att hooka upp igen. Men jag pallade inte leta upp en penna, plus att jag tänkte att det var smartare att satsa på nya erövringar under sista tiden här. Så jag klev ut i solen och hade en trevlig promenad hemåt. Förutom en svagt oroväckande ryckning i underläppen var det en riktigt soft dag.
